Röster från trettiotalet. Det förra och nästa.

Kapitel ett: Säsongsbiljetter

Följande hade hänt: Vid trettiotalets inträde var bostadsstandarden i Sverige sämst i Europa. Det gamla bondesamhället var sedan länge på väg att ersättas av industrisamhället. Inflyttningen till städerna var dramatisk. Stockholms invånarantal hade precis passerat en halv miljon människor. Trångboddheten och fattigdomen var påtaglig. Men en ny tid var i antågande. Strömningar nere på kontinenten förespråkade revolutionära ändringar. Den nya tidens människa skulle växa upp i ljusa, luftiga, hygieniska bostäder. Påkostade visionära utställningar, ritade av de främsta arkitekterna i Europa, hade sedan senare delen av tjugotalet visat upp framtidens arkitektur, design och konsthantverk präglad av de nya idealen. Nu var turen kommen till Sverige.

Mellan 16 maj och 29 september 1930 trollband Stockholmsutställningen besökarna: Ett enastående evenemang i regi av Svenska Slöjdföreningen och skapat av tidens främsta svenska arkitekter, bland dem Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz och Uno Åhrén. Hisnande fyra miljoner människor besökte utställningen och begapade startskottet för det modernistiska projektet. Besökarna kom från hela Sverige såväl som från utlandet. De som mot förmodan inte var överdrivet intresserade av funktionalistiska stålrörsmöbler eller sociala landvinningar kunde besöka det tillhörande tivolit eller njuta av den nyintroducerade delikatessen varmkorv.

Ett antal stockholmare insåg att de mer noggrant ville studera framtidens bostäder och dess inredning och/eller ta del av festligheterna hela sommaren. Så de löste säsongsbiljett – som skulle förses med ett fotografi av innehavaren. På biljetterna möter vi såväl skolflickor i rosett som äldre damer i hatt, studenter, springsjasar, ryttmästare, sekreterare och direktörer. Var finns denna samling av säsongsbiljetter idag? Den hittades i en låda i en krossad pigtittare i ett källarförråd i en fastighet som EM förvärvade på åttiotalet och skulle rusta upp. Eftersom EM under åren byggt upp en konstsamling med motiv från Stockholm införlivades biljetterna i den. Här finns annars tavlor målade av både uppburna giganter och kringvandrande gårdsmålare.

Innehavarna av säsongsbiljetterna tittar in i kameran. En del nyfiket entusiastiskt, andra skeptiskt eller oroligt. Hur är det egentligen meningen att stockholmare skall bo i framtiden? I princip samma fråga ställde sig byggnadssnickaren Einar Mattsson, bondson från Väddö i Roslagen, när han några år senare på trettiotalet beslöt sig för att starta egen firma. Koncernen som idag bär hans namn ställer sig fortfarande samma fråga.