”Einar brydde sig på riktigt” — fredagsporträttet med Lennart Kjellkvist

Som en del i vårt 90-årsfirande uppmärksammar vi mångåriga medarbetare. Många har trivts i bolaget och flera har det som sin enda arbetsplats. Idag berättar Lennart ”Kjellis” Kjellkvist om arbetslivet på Einar Mattsson och några anekdoter. Lennart jobbade heltid i 44 år fram till 2012 då han gick i pension, sedan dess har han kommit in till kontoret på diverse ströjobb.

Lennart, berätta, hur hamnade du hos det familjeägda bolaget från första början? ­­
− Jag var lärling under byggutbildningen. Det ingick bland annat inredningssnickeri som finsnickerier där i början i utbildningen också, men jag ville hellre bygga stora hus. Mitt första projekt med Einar var på Ängsholmsgränd i Vårberg. Nästa projekt blev en renovering på Holländargatan. Einar kom ofta förbi och följde byggandet på fredagen innan han åkte hem för helgen. Jag minns särskilt att han var fascinerad över hur jag renoverade fönstren i det runda tornrummet där.

− Sedan gjorde jag lumpen och hamnade efter det på ett nybygge på Tulegatan/Frejgatan. Sedan när Einar inte tilldelades mer mark att bygga på, så blev det svårt med jobb för mig. Men Einar ville behålla mig, så dåvarande vd:n Lennart Ericsson (brorsbarn till Einar) ringde och frågade om jag kunde tänka mig att åka runt på olika byggen och i äldre fastigheter och hjälpa till med det som behövdes. Så jag tog min Volvo Amazon och for runt mellan de 20–30 hus som Einar ägde då för att fixa småjusteringar i lägenheterna.

Hur var din yrkeskarriär i bolaget under åren?
− Jag har aldrig satsat på någon karriär. Jag jobbade på avdelningen Fastighetsservice. Den bästa verkstaden ansvarade jag för på Torkel Knutsson. För den fick jag bygga och anpassa, så det blev en större verkstad som låg i garaget där då. Vi hade t o m ett kling-bord, alltså en stor såg, för att anpassa träbitar till fönster och annat. På den tiden var det många inbrott, så jag lagade också många låskistor från uppbrutna trädörrar. Redan då var det återbruk, det som gick att renovera renoverades.

Vilka yrkesår var de roligaste?
− Jag har alltid haft roligt, men tiden i Torkel Knutsson-verkstaden tillhör de roligaste åren. Variationen av uppgifter och uppdrag gör att du aldrig tröttnar. Jag har fått lära mig kakla, svetsa, måla och annat som behövdes förutom rördragning och el.

Det bor en liten uppfinnare i dig, berätta.
− Eftersom vi bar upp allt material förr i tiden, så var det svårt för att inte säga omöjligt att få skottkärrorna i de fastigheter som hade hiss. Då byggde jag om några skottkärror som man kunde skjuta in handtagen på.

Vad var det som gjorde att du stannade i alla år?
− Att jag jobbade åt en så genuin och trevlig familj. Einar brydde sig på riktigt, han tyckte om människor och pratade med alla överallt. Jag minns att jag en gång frågade hur jag skulle göra när hyresgästerna ville bjuda på kaffe, hur skulle jag göra då? Då svarade han att ”Det får ta den tid det tar, de är våra kunder.” Han hade alltid kundperspektivet i mötet med hyresgästerna. Det var likadant när dottern Marianne styrde firman tillsammans med sin man Ristjan, de brydde sig alltid. Samma sak med Mariannes barn som äger företaget idag, de bryr sig fortfarande om mig, och dem de har omkring sig.

Hur var Einar som chef?
− Han var alltid lugn och saklig. Det fanns inte tillstymmelse till någon översittarstil trots att han var ensam ägare. Han kom gärna ner till verkstaden och frågade mig om råd. Han brydde sig också privat. När jag berättade att jag skulle gifta mig, sa han att ”du måste skriva äktenskapsförord, så att du inte blir lurad på det du äger”. Han visade omtanke i alla led.

Vad tror du att Einar ville lämna för eftermäle?
− Jag tror aldrig att han har varit ute efter något sådant. Han var aldrig ute efter beröm eller bekräftelse. Om det är något jag kan tänka mig att han ville uppfattas som, var att han var rättskaffens och ärlig. Han ville att man skulle veta att man alltid kunde lita på honom. Han var en så fin människa.

− Einar var också ekonomisk. Eftersom det var svårt med material efter krigstiden, och han hörde rykten om att några hade golvbrunnar över på ett bygge. Då cyklade han raskt iväg och köpte upp alla golvbrunnar han kunde komma över. Så till nästa bygge fanns det ett lager av brunnar till badrummen.

Du är en skojfrisk pensionär tycker vi som träffar dig med jämna mellanrum. Vad gör du för att hålla dig så positiv?
− Det är för att jag är trygg och trivs så bra med min familj, de betyder allt för mig. Min fru och jag har varit gifta i 35 år nu och har två barn och än så länge två barnbarn. Jag försöker skämma bort dem så gott jag kan. Jag har bland annat gett dem en kolonistuga på 30 kvadrat som jag varit med och byggt upp.

Einar Mattsson har alltid stått för hög kvalitet och standard. Vad hade ni för kvalitetstänk förr?
− Att alltid vara noga med slutfinishen. Einar sa ”Det får ta den tid det tar, bara det blir bra.” Det gjordes inga hafsjobb, utan allt lagades genomgående och ordentligt. Det vi lagade och fixade skulle se snyggt ut när vi var klara.

Vad var mest utmanande med att jobba förr?
− Att vi saknade viss utrustning. När vi renoverade på Holländargatan så bar vi upp allt material sex våningar upp. Jag bar 2.70 långa och 1.20 breda gipsskivor.  Vi blev starka och jobbade verkligen med kroppen. När jag var ensam och skulle sätta upp gips i taket, så var det utmanande att stå på en stege och bära upp gipsskivan med huvudet samtidigt som jag skulle fästa den. Jag förberedde stöttor, så jag snabbt kunde dra fram dem och säkra gipsskivan. Men det var ingen stress, vilket gjorde att det sällan blev fel.

− Einar åkte alltid tunnelbana till jobbet. De sista åren, han jobbade ju till han var över 90, så skjutsade jag hem honom eftersom vi bodde åt samma håll. Han spanade alltid efter tomter att bygga på då, och kunde peka ut från bilen och visa att ”här borde vi bygga ett fint hus”.

Har du några tips till dagens medarbetare?
− Håll på kvaliteten. Gör det ordentligt och slarva inte. Är du stressad så blir det lätt fel, så ta det lugnt − ett steg i taget.

Vilken är din favoritfastighet/område i Einar Mattsson-beståndet?
− Det är Ängsholmsgränd i Vårberg eftersom det var mitt första område som jag var med och byggde upp. Det börjar bli dags att visa barnbarnen att ”det här har farfar varit med och byggt”.

Trodde du att koncernen skulle bli så stor med sex dotterbolag och att det fortfarande skulle vara familjeägt?
− Nej, det trodde jag inte. Det är så kul att det fortfarande går så bra och att barnbarnen sköter sig. Jag tror att nyckeln till framgången är att de jobbar i hans anda. De är lärda och uppfostrade på Einars vis, inte minst med att vara återhållsamma ekonomiskt.

Vad skulle du vilja skicka med för tips och råd till dagens medarbetare på Einar Mattsson?
− Känn inte att du måste kunna allt och på en gång. Ingen kan allt direkt. Lär dig av andra och lyssna på andra som kan − och håll alltid hög kvalitet − oavsett arbetsuppgift.

Har du någon annan anekdot du vill berätta om Einar?
− Einar tyckte om att bygga själv, särskilt de åren han var tjänsteman på kontoret. Så när jag var på hans sommarställe och byggde och fixade olika saker, så drog han gärna på sig blåbyxorna och hjälpte till. Han var social och ville gärna vara med och jobba, ända upp i åttioårsåldern. Hans fru Birgit skickade ofta med lagad mat till oss båda där. Einar såg till att serva mig och frågade ”börjar du bli hungrig nu, så går jag ner och värmer maten åt oss”. Han var alltid omtänksam och aldrig förmer än andra.

Du har snickrat ihop en specialtillverkad trälåda nu i dagarna, vad ska den användas till?
− Den ska koncernens anställda lägga brev i nu under nittioårsfirandet i år. Lådan ska sedan öppnas om tio år när koncernen fyller hundra år. Det känns ärofyllt att få göra den. Det var extra spännande eftersom det var första gången som jag fick jobba hemifrån.